OVANLIG FORM GER MAXIMAL FUNKTION Det är inte alltid möjligt att bygga på enklaste sätt. Ibland ställer både juridiska regler och naturens form till det och gör att man måste leta ovanliga lösningar. Här, på sluttningen på en av Skånes vackra åsar, krävdes en ovanlig form för att få rätt på alla svårigheter. Resultatet blev ett unikt hus som glider nästan ostört in på platsen som handen i handsken. LÅT NATUREN SÄTTA TONEN Som arkitekt har man mycket att lära av naturens sätt att lösa problem. Den tar alltid kortaste vägen: den väg som kräver minst energi och ger mest utväxling av ansträngningen. Det låter enkelt men kan i sig leda till väldigt komplexa former. DIAMANTFORMEN VAR LÖSNINGEN Ytan man fick bygga på var strikt begränsad av detaljplanen. Dessutom sluttar tomten ganska kraftigt och det går en väg diagonalt över tomten ner till ett garage som man gärna vill ha kvar. Där nere har man redan byggt en fin uteplats som man gärna vill att huset vänder sig mot. Om inte vägen skulle rivas och ledas om – vilket i sin tur hade lett till att växthus, trädgård, friggebod och uteplats hade fått rivas – så fanns det i princip kvar en triangulär yta där det var möjligt att bygga på. Det är en viktig utgångspunkt för arkitekten att läsa av platsen för att sedan föreslå en så praktiskt, logisk och enkel lösning som möjligt. En svår ekvation: hur gör man så huset, som måste ligga på den högre delen av fastigheten, inte skapar en hög vägg som tornar upp sig framför uteplatsen? Och med en utsikt från allrummet rakt in i en garageport? Det är en vacker plats, men omständigheterna gjorde det svårt att se skönheten. När den diamantformade lösningen väl hade utformats behövdes ingen övertalning, förslaget talade för sig självt. Kunderna höll med om att detta är helt rätt form för platsen och för deras behov. Med en sådan form behöver man ett i övrigt stramt kulör- och materialval. Huset är i sig redan dynamiskt nog.

OVANLIG FORM GER MAXIMAL FUNKTION Det är inte alltid möjligt att bygga på enklaste sätt. Ibland ställer både juridiska regler och naturens form till det och gör att man måste leta ovanliga lösningar. Här, på sluttningen på en av Skånes vackra åsar, krävdes en ovanlig form för att få rätt på alla svårigheter. Resultatet blev ett unikt hus som glider nästan ostört in på platsen som handen i handsken. LÅT NATUREN SÄTTA TONEN Som arkitekt har man mycket att lära av naturens sätt att lösa problem. Den tar alltid kortaste vägen: den väg som kräver minst energi och ger mest utväxling av ansträngningen. Det låter enkelt men kan i sig leda till väldigt komplexa former. DIAMANTFORMEN VAR LÖSNINGEN Ytan man fick bygga på var strikt begränsad av detaljplanen. Dessutom sluttar tomten ganska kraftigt och det går en väg diagonalt över tomten ner till ett garage som man gärna vill ha kvar. Där nere har man redan byggt en fin uteplats som man gärna vill att huset vänder sig mot. Om inte vägen skulle rivas och ledas om – vilket i sin tur hade lett till att växthus, trädgård, friggebod och uteplats hade fått rivas – så fanns det i princip kvar en triangulär yta där det var möjligt att bygga på. Det är en viktig utgångspunkt för arkitekten att läsa av platsen för att sedan föreslå en så praktiskt, logisk och enkel lösning som möjligt. En svår ekvation: hur gör man så huset, som måste ligga på den högre delen av fastigheten, inte skapar en hög vägg som tornar upp sig framför uteplatsen? Och med en utsikt från allrummet rakt in i en garageport? Det är en vacker plats, men omständigheterna gjorde det svårt att se skönheten. När den diamantformade lösningen väl hade utformats behövdes ingen övertalning, förslaget talade för sig självt. Kunderna höll med om att detta är helt rätt form för platsen och för deras behov. Med en sådan form behöver man ett i övrigt stramt kulör- och materialval. Huset är i sig redan dynamiskt nog.

OVANLIG FORM GER MAXIMAL FUNKTION Det är inte alltid möjligt att bygga på enklaste sätt. Ibland ställer både juridiska regler och naturens form till det och gör att man måste leta ovanliga lösningar. Här, på sluttningen på en av Skånes vackra åsar, krävdes en ovanlig form för att få rätt på alla svårigheter. Resultatet blev ett unikt hus som glider nästan ostört in på platsen som handen i handsken. LÅT NATUREN SÄTTA TONEN Som arkitekt har man mycket att lära av naturens sätt att lösa problem. Den tar alltid kortaste vägen: den väg som kräver minst energi och ger mest utväxling av ansträngningen. Det låter enkelt men kan i sig leda till väldigt komplexa former. DIAMANTFORMEN VAR LÖSNINGEN Ytan man fick bygga på var strikt begränsad av detaljplanen. Dessutom sluttar tomten ganska kraftigt och det går en väg diagonalt över tomten ner till ett garage som man gärna vill ha kvar. Där nere har man redan byggt en fin uteplats som man gärna vill att huset vänder sig mot. Om inte vägen skulle rivas och ledas om – vilket i sin tur hade lett till att växthus, trädgård, friggebod och uteplats hade fått rivas – så fanns det i princip kvar en triangulär yta där det var möjligt att bygga på. Det är en viktig utgångspunkt för arkitekten att läsa av platsen för att sedan föreslå en så praktiskt, logisk och enkel lösning som möjligt. En svår ekvation: hur gör man så huset, som måste ligga på den högre delen av fastigheten, inte skapar en hög vägg som tornar upp sig framför uteplatsen? Och med en utsikt från allrummet rakt in i en garageport? Det är en vacker plats, men omständigheterna gjorde det svårt att se skönheten. När den diamantformade lösningen väl hade utformats behövdes ingen övertalning, förslaget talade för sig självt. Kunderna höll med om att detta är helt rätt form för platsen och för deras behov. Med en sådan form behöver man ett i övrigt stramt kulör- och materialval. Huset är i sig redan dynamiskt nog.

OVANLIG FORM GER MAXIMAL FUNKTION Det är inte alltid möjligt att bygga på enklaste sätt. Ibland ställer både juridiska regler och naturens form till det och gör att man måste leta ovanliga lösningar. Här, på sluttningen på en av Skånes vackra åsar, krävdes en ovanlig form för att få rätt på alla svårigheter. Resultatet blev ett unikt hus som glider nästan ostört in på platsen som handen i handsken. LÅT NATUREN SÄTTA TONEN Som arkitekt har man mycket att lära av naturens sätt att lösa problem. Den tar alltid kortaste vägen: den väg som kräver minst energi och ger mest utväxling av ansträngningen. Det låter enkelt men kan i sig leda till väldigt komplexa former. DIAMANTFORMEN VAR LÖSNINGEN Ytan man fick bygga på var strikt begränsad av detaljplanen. Dessutom sluttar tomten ganska kraftigt och det går en väg diagonalt över tomten ner till ett garage som man gärna vill ha kvar. Där nere har man redan byggt en fin uteplats som man gärna vill att huset vänder sig mot. Om inte vägen skulle rivas och ledas om – vilket i sin tur hade lett till att växthus, trädgård, friggebod och uteplats hade fått rivas – så fanns det i princip kvar en triangulär yta där det var möjligt att bygga på. Det är en viktig utgångspunkt för arkitekten att läsa av platsen för att sedan föreslå en så praktiskt, logisk och enkel lösning som möjligt. En svår ekvation: hur gör man så huset, som måste ligga på den högre delen av fastigheten, inte skapar en hög vägg som tornar upp sig framför uteplatsen? Och med en utsikt från allrummet rakt in i en garageport? Det är en vacker plats, men omständigheterna gjorde det svårt att se skönheten. När den diamantformade lösningen väl hade utformats behövdes ingen övertalning, förslaget talade för sig självt. Kunderna höll med om att detta är helt rätt form för platsen och för deras behov. Med en sådan form behöver man ett i övrigt stramt kulör- och materialval. Huset är i sig redan dynamiskt nog.

OVANLIG FORM GER MAXIMAL FUNKTION Det är inte alltid möjligt att bygga på enklaste sätt. Ibland ställer både juridiska regler och naturens form till det och gör att man måste leta ovanliga lösningar. Här, på sluttningen på en av Skånes vackra åsar, krävdes en ovanlig form för att få rätt på alla svårigheter. Resultatet blev ett unikt hus som glider nästan ostört in på platsen som handen i handsken. LÅT NATUREN SÄTTA TONEN Som arkitekt har man mycket att lära av naturens sätt att lösa problem. Den tar alltid kortaste vägen: den väg som kräver minst energi och ger mest utväxling av ansträngningen. Det låter enkelt men kan i sig leda till väldigt komplexa former. DIAMANTFORMEN VAR LÖSNINGEN Ytan man fick bygga på var strikt begränsad av detaljplanen. Dessutom sluttar tomten ganska kraftigt och det går en väg diagonalt över tomten ner till ett garage som man gärna vill ha kvar. Där nere har man redan byggt en fin uteplats som man gärna vill att huset vänder sig mot. Om inte vägen skulle rivas och ledas om – vilket i sin tur hade lett till att växthus, trädgård, friggebod och uteplats hade fått rivas – så fanns det i princip kvar en triangulär yta där det var möjligt att bygga på. Det är en viktig utgångspunkt för arkitekten att läsa av platsen för att sedan föreslå en så praktiskt, logisk och enkel lösning som möjligt. En svår ekvation: hur gör man så huset, som måste ligga på den högre delen av fastigheten, inte skapar en hög vägg som tornar upp sig framför uteplatsen? Och med en utsikt från allrummet rakt in i en garageport? Det är en vacker plats, men omständigheterna gjorde det svårt att se skönheten. När den diamantformade lösningen väl hade utformats behövdes ingen övertalning, förslaget talade för sig självt. Kunderna höll med om att detta är helt rätt form för platsen och för deras behov. Med en sådan form behöver man ett i övrigt stramt kulör- och materialval. Huset är i sig redan dynamiskt nog.

OVANLIG FORM GER MAXIMAL FUNKTION Det är inte alltid möjligt att bygga på enklaste sätt. Ibland ställer både juridiska regler och naturens form till det och gör att man måste leta ovanliga lösningar. Här, på sluttningen på en av Skånes vackra åsar, krävdes en ovanlig form för att få rätt på alla svårigheter. Resultatet blev ett unikt hus som glider nästan ostört in på platsen som handen i handsken. LÅT NATUREN SÄTTA TONEN Som arkitekt har man mycket att lära av naturens sätt att lösa problem. Den tar alltid kortaste vägen: den väg som kräver minst energi och ger mest utväxling av ansträngningen. Det låter enkelt men kan i sig leda till väldigt komplexa former. DIAMANTFORMEN VAR LÖSNINGEN Ytan man fick bygga på var strikt begränsad av detaljplanen. Dessutom sluttar tomten ganska kraftigt och det går en väg diagonalt över tomten ner till ett garage som man gärna vill ha kvar. Där nere har man redan byggt en fin uteplats som man gärna vill att huset vänder sig mot. Om inte vägen skulle rivas och ledas om – vilket i sin tur hade lett till att växthus, trädgård, friggebod och uteplats hade fått rivas – så fanns det i princip kvar en triangulär yta där det var möjligt att bygga på. Det är en viktig utgångspunkt för arkitekten att läsa av platsen för att sedan föreslå en så praktiskt, logisk och enkel lösning som möjligt. En svår ekvation: hur gör man så huset, som måste ligga på den högre delen av fastigheten, inte skapar en hög vägg som tornar upp sig framför uteplatsen? Och med en utsikt från allrummet rakt in i en garageport? Det är en vacker plats, men omständigheterna gjorde det svårt att se skönheten. När den diamantformade lösningen väl hade utformats behövdes ingen övertalning, förslaget talade för sig självt. Kunderna höll med om att detta är helt rätt form för platsen och för deras behov. Med en sådan form behöver man ett i övrigt stramt kulör- och materialval. Huset är i sig redan dynamiskt nog.